Jag säger som östermalmstanten som Madde och Sillen berättade om förut: "Say whaaaat?!"

För att relatera till det senaste inlägget jag skrev, fick jag ett sms av Lollo (även känd som Tjippslollo/Tjippslover på min mobil). När jag läste de första orden trodde jag att det var ett dödssms... Men det var värre än så och större än big danne för den delen. Hon skrev "Jag ska se den ikv med kalle, hinner inte se se den någon annan dag :( så jag lämnar dig och Emelie till ert öde! Förlåt! <3"

Jag vet inte om det här ska föreställa ett försök av ett skämt som blivit så misslyckat att till och med syrsorna dog, eller om det fanns någon nyans av allvar i meddelandet. Jag känner mig förrådd, ungefär som Albus Dumbledore kände sig efter att Professor Snape förrådde honom i sjätte boken. Jag känner mig nedvärderad, som en mugglare som möter en dödsätare eller en husalf som tjänar sina mästare. Kalle är inte ens en Harry Potter-fan! Han tror ju förfan att Hermione heter Hermes och kan inte uttala någon besvärjelse ordentligt... (Man undrar nästan varför? Hm, kanske för att han inte är ett... FAN?)

Jag skulle kunna skriva en åttonde bok till Harry Potter-sagan om denna miserabla upplevelse; Harry Potter och det flammande svekets kammare. LOLLO, du kan inte kalla dig för HARRY. En riktig vän hade varnat om SO-provet och det gjorde inte du. Den Harry jag känner är lojal, en riktig vän helt enkelt. PISSHARRY! Det är vad du är! Jag hoppas du blir kysst av en dementor. Jag måste be Emelie göra en Obliviate på mig så jag kan glömma bort att det här någonsin hände, för denna händelse kändes som om jag fick mig en omgång av Sectumsempra-formeln.



Om ni ursäktar tänker jag nu gå in i den mörka skogen och vänta på
att någon varelse dödar mig. Farväl, grymma värld!