Jag har precis gråtit av frustration och sitter nu och skakar av ilska, men försöker nu lugna ned mig genom att skriva av mig lite granna. Usch! Jag kände att jag skulle få ihop alla mina kurser ordentligt... tills jag kom på att jag måste gå matte C. Ni kanske tycker att jag är jättetöntig som blir ledsen på grun av beslutsångest, men det är inte vad det handlar om. Det handlar om att jag och andra elever i min skola inte får tillräckligt med stöd av syvarna, vilket egentligen bör vara en självklarhet. Jag tycker synd om mina lärare som springer runt och försöker göra så gott de kan för att kunna behålla mig i kurser och ordna mina andra kurser. Det är inte deras jobb egentligen! De ska inte behöva leka SYV åt mig bara för att de som egenltligen har den posten inte kan sköta sitt jobb. Just det! Ni läste rätt.

När jag handlade på ICA tillsammans med min kära pappa gick jag från att ha trott att allting är frid och fröjd (eftersom att jag trodde jag skulle kunna lösa mattefrågan med ett basår senare), till att bli melankolisk (nytt ord från psykologin, tungsint), och till sist nu bli alldeles kolerisk (hetsig och arg).

Någonting bra ska ni få ut av den här texten. Även om jag är arg och ledsen just nu, känner jag mig glad över att min kära syster kommer tillbaka hem idag OCH att jag fullkomligt älskar psykologi A-kursen. Vet ni vad? Jag har nyss även lärt er några nya ord, haha.

Nu är jag lugn igen. Hej med er!